Vikingarna åt två huvudmåltider, en på morgonen och en på kvällen

Utifrån maginnehåll, gravar, soptippar och skriftliga källor har det visat sig att vikingen förmodligen åt nära dagens kostrekommendationer. Åtminstone de som inte var trälar eller så fattiga att de svalt. Till vardags åt man, i det område som idag är Mellansverige, mest gröt och bröd. Bodde man nära havet åt man fisk dagligen. Annars åt man gärna får, ko- och griskött, ofta saltat, rökt och torkat utomhus. Man jagade också vilda djur som vild- svin, hjort och rådjur – vid havet även säl, valross och val. Välgödda svin slaktades vid särskilda tillfällen och detta var det mest åtråvärda köttet.

Grönsaker, frukt och nötter

Grönkål är en vinterhärdig växt och man åt dess före- gångare i form av vildkål. Man hade även riklig tillgång på hasselnötter och äpplen, vilka är lätta att lagra över vintern. Skulle det till och med kunna vara så att dagens tradition att äta juläpplen och nötter grundlades redan på vikingatiden? 

Vad naturen kunde erbjuda

Merparten av befolkningen var självförsörjande bönder, med en ekonomi baserad på jordbruk och boskapsskötsel. Jakt och fiske gav säkert också väsentliga bidrag, liksom att man samlade frön, örter, rötter, bär och nötter. Den viktigaste grödan var det sexradiga kornet, men det odlades också olika vetearter som emmer och enkorn. På åkrarna fanns även havre, råg och ärtor. Mjölet maldes med handkvarnar och användes till bakning, gröt och i soppor. 

Meny: vardagsfrukost

Havregröt (alt kornmjölsgröt) med en smörklick

Surmjölk med torkade hasselnötter

Kornbröd med smör

Svag öl (alt. vatten eller örtdryck av unga blad av brännässla, mynta, hagtorn, hallon och jordgubbar, och på blommor av lind, hagtorn eller kamomill)

Fat, skålar och dryckskärl var i huvudsak gjorda i trä, för finare bruk av keramik 

Gaffeln var helt okänd. Istället använde man sig av fingrar, sked och kniv. Vid tillagning av mat användes järnknivar, träskedar och träslevar. Man kanske också hade mera provisoriska redskap, till exempel större avslipade bitar av sönderslagna lerkärl. Dessa kunde bland annat användas till att ösa upp mat med. De var dessutom utmärkta redskap att flytta glöd och uppvärmda stenar med.

Viktigast för tillagningen av mat var eldstaden, en öppen härd, vanligen placerad mitt i rummet, eller en så kallad rökugn. Merparten av maten tillagades i kokkärl av lera. Ibland hade man en askgrop vid sidan av eldstaden. I den hamnade nedskrapad glöd som man kunde steka kött på. För att koka soppa och vatten använde man sig av kokstenar, knytnävsstora stenar som man hettade upp på härden och sedan placerade i kokkärl.

Smaklig måltid?

Det har ibland påståtts att maten i förhistorisk tid var enformig och smaklös. Ofta var det nog så, särskilt där livsvillkoren var på gränsen till svält och överlevnad. Men för den njutningslystna och rika fanns det till och med möjligheter att skaffa sig exotiska kryddor och mat- varor – i och för sig säkert till skyhöga priser och ofta kanske även av tvivelaktig kvalitet. 

Men, middag och fest:

Kokt griskött med timjan och libsticka

Blodkorv med bitar av fläsk och äpplen

Honungsglacerad skinka

Nybakat tunnbröd och smör

Rökt ost med kummin

Fetaost av getmjölk

Ett par skålar nötter eller äpplen på spett

Mjöd