De vikingatida människornas tankevärld bestod inte endast av det som var begripligt och synligt, utan även av andra världar och varelser. Den nordiska mytologin innefattade tankar om världens skapelse och undergång såväl som berättelser om gudars och väsens upptåg. Berättelserna om asagudarna fungerade som ett sätt att sprida kunskap, men även som ren underhållning. 

Bilden av den nordiska mytologin härstammar från ett flertal olika källor, vilket innebär att berättelserna ibland motsäger varandra och blir svåra att sammankoppla. De kanske mest kända källorna är den Äldre Eddan och den Yngre Eddan från Island, som innehåller berättelser om världen, gudar, jättar och andra väsen. Andra källor som beskriver den nordiska mytologin är bland annat runinskrifter, isländska släktsagor och historietexter. Även ortnamn kan ge en inblick i kulten och de traditioner som var knutna till mytologin, såsom Torslunda och Ullevi. Arkeologer kan också hitta föremål som kopplas till mytologin på olika sätt, såsom gudastatyetter och smycken. Åsikter om hur dessa föremål ska tolkas kan förvisso gå isär. 

Gudarna

Den nordiska mytologin inrymmer många väsen, varav de kändaste är gudarna. Enligt myterna fanns det två olika gudasläkten - asarna och vanerna. Asarna, däribland Tor och Oden, levde i Asgård och vanerna, däribland Frej och Freja, levde i Vanheim. I tidernas begynnelse var det krig mellan dessa släkten, men de kom i sinom tid att sluta fred genom att utbyta gisslan. Vanerna fick Höner och jätten Mimer och asarnas gisslan blev vanen Njord och hans barn Frej och Freja, vilka snabbt blev uppskattade i Asgård. Gudarna hade sina egna boningar i Asgård. Odens var Valhall, dit hälften av de krigare som dog i strid kom. Den andra hälften kom till Frejas boning Folkvang. De som valde vilka som skulle dö på slagfältet valkyriorna - kvinnliga krigarväsen.