Runben
Det var vanligt att rista runor på ben i Sigtuna. Det skrevs korta meddelanden, lite som våra tiders SMS, eller små skämt, ordgåtor och besvärjelser. Bruket av runor i vardagen antyder att skrivkunnigheten kan ha varit någorlunda hög. 
Ibland ristades runalfabetet, och då kan de ha ingått i skrivundervisning. Detta är ett sådant ben med ett tydligt och ganska korrekt alfabet; f u þ a r k h i n a s t b… Förutom att vara kungens stad var Sigtuna också kyrkans stad och därmed en lärdomens stad. 

Praktkam
Kammen var en viktig accessoar genom hela järnåldern och in i medeltid. Den var inte bara viktig för hygienens skull, utan också för social identitet och status. 
I vissa perioder bars kammen synlig i bältet. Den var till för att synas och visa vem man var.

Under en period av 1000-talet växte sig kamamrna jättestora i Sigtuna. Det var uppenbart att bruket följde principen ‘’ju större desto bättre’’ mer än några andra principer. De är så stora att det nästan vore jobbiga att kamma sig med.

Runsten
De här runstensfragmenten kommer från samma gravmonument från sent 1000-tal eller tidigt 1100-tal. Det finns inte så många runor kvar på den, de säger inte mycket mer än ...it… … ...as… ...ina. Stenen är en sandsten som hämtats till Sigtuna från trakten runt Ekerö.

Den röda stenen användes ofta till just gravmonument och i andra tidigkristna sammanhang, exempelvis till dopfuntar. 

Bajs från vikingatiden
Eller koprolit som fossilerad avföring kallas. Bajset är spår efter en organism som lämnade det. Kanske en viking från 1000-talets Sigtuna, eller hans eller hennes hund?

Utifrån det här spåret kan vi till exempel se vad människor och djur åt för typ av föda, om de hade vissa sjukdomar och hur deras matsmältning fungerade. 

Tack Sigtuna museum för möjligheten att få låna in och visa upp dessa fynd.